Överste Malin Persson är Sveriges militärrådgivare i FN, den enda kvinnan bland 192 män. För SWEA New York berättar hon om sin karriär som yrkesofficer inom Försvarsmakten, hennes syn på ledarskap och om hur, alla framgångar till trots, det är av misstagen hon lärt sig mest.
Publicerad i SWEA NY Magazine, december, 2023.
SWEA NY träffar Malin Persson på Sveriges FN-representation i midtown Manhattan, Malins arbetsplats sedan ett och ett halvt år tillbaka. Från kontoret på 46:e våningen har hon en magnifik utsikt över stan och bara tio minuters rask promenad till Förenta Nationernas högkvarter, där hon tillbringar en stor del av sin arbetstid. Det är här alla formella möten äger rum och det är här hon träffar sina kollegor, militärrådgivare från FN:s samtliga 193 medlemsländer, som tillsammans bidrar till policyutveckling och styrning av FN:s fredsbevarande och fredsbyggande insatser runtom i världen. I Malins roll ingår också att stödja den svenska FN-delegationen med militär kompetens, eftersom detta perspektiv genomsyrar många av de ämnen som behandlas i FN, samt att implementera svensk politik för fredsbevarande insatser.
Sammanhållningen och samarbetet kollegorna emellan är starkt, berättar Malin. Att hon är den enda kvinnan i rummet är inget som påverkar henne eller som hon funderar på till vardags, det är bara ett faktum.
– Det häftiga med FN är ju att här finns folk från hela världen, ingen är den andra lik. Vi är 193 medlemsländer och som kvinna sticker man inte ut mer än någon annan. När man väl visat att man vet vad man pratar om, så får man också respekt.
Uppdraget som militärrådgivare är en av många utmaningar som Malin Persson tagit sig an under en spännande och omväxlande karriär inom Försvarsmakten. Men att det skulle bli just den yrkesbanan var alls inte självklart. På SWEA-träffen berättar Malin om hur hon ofta upplevde uppväxten i en liten by i Västerbottens inland som “lika men ändå olika och ibland ganska orättvis,” med tydliga begränsningar för vad hon som ung tjej förväntades vara och göra – och inte. Mopeden hon så gärna ville ha när hon fyllde 15 år, fick lillbrorsan istället. Arkeologdrömmarna punkterades av syokonsulenten, som istället rekommenderade det stabila gymnasieekonom-och-jobba-på-bank-spåret. Och lumpen, som alla killar pratade om och som Malin tyckte verkade så spännande, var definitivt inget för kvinnor.
Malin Perssons nyfikenhet på det militära livet gick dock inte att hejda. Ett par veckors lottautbildning i Karlskrona skärgård en sommar med äventyr och nya vänner, visade att kvinnor absolut hade en plats inom försvaret och sommaren 1990 ryckte Malin in på (dåvarande) Flygflottiljen F4 i Östersund. En fantastisk tid, berättar hon. Jobbig förstås, men precis så spännande som hon hade föreställt sig och där hon och hennes tre kvinnliga kollegor, som alla är nära vänner än idag, alltid såg till att leverera på topp.
På den vägen fortsatte det sedan – i det militära kände Malin Persson att hon hittat sitt yrkesmässiga hem. Hon gick vidare till Officershögskolan, tillbringade senare ett år på krigshögskolan École de Guerre i Paris och hon har haft en rad olika befattningar inom flygvapnet, den senaste som chef för Skaraborgs flygflottilj F7 i Såtenäs.
– Det är en sådan otrolig gemenskap inom Försvarsmakten. Och också en viss ordning och struktur, och det kan faktiskt vara ganska behagligt. Sedan, när man väl kommit in, så finns det en enorm mängd utvecklingsmöjligheter åt alla håll och kanter. Men jag tror gemenskapen var det jag föll för allra mest. Och att det var så spännande.
För en yrkesofficer utgör chefs-och ledarskap en självklar del av arbetet och just ledarskap är något som Malin både har praktiserat och funderat på genom hela sin karriär. Redan som värnpliktig blev det tydligt att hennes förmåga att uttrycka (inte sällan obekväma) åsikter, ifrågasätta och peka på orättvisor gjorde intryck. Hon blev vald till plutonens förtroendeperson, med uppdrag att företräda sina kamrater gentemot befälen, och så småningom, efter avslutad värnplikt, till ledamot i Värnpliktsrådet (numera Pliktrådet). Tillsammans med sina kollegor arbetade hon under ett år med att förbättra situationen för Sveriges alla värnpliktiga inom olika områden. En värdefull tid, där Malin insåg att det faktiskt går att göra skillnad och att även personer i hög ställning går att diskutera med och påverka.
Så småningom gick Malin från att försöka påverka andra beslutsfattare till att själv bli chef. Hon insåg att hon trivdes på den positionen, med att leda, göra skillnad och föra arbetet framåt. Chefsbefattningarna har avlöst varandra och utmärkelser för ett gott ledarskap har trillat in.
Men, konstaterar hon, detta att vara en bra ledare har inte på något sätt kommit av sig själv.
– Jag var verkligen inte den perfekta chefen till en början. Jag gjorde många misstag, jag var ju ovan, hade inte tillräckligt med erfarenhet.
För SWEA berättar Malin om sitt allra första chefsjobb, där de anställda aktivt motarbetade hennes tillsättning och där hon hade en lång uppförsbacke att ta sig an när hon ändå fick tjänsten. En stor portion ödmjukhet och självkritik, mycket lyssnande och hårt arbete gav resultat – två år senare hade såväl produktion som personalstyrka ökat rejält, trivseln på arbetsplatsen skjutit i höjden och Malin nominerats av sina medarbetare till utmärkelsen “Årets chef.”
För att bli den ledare hon vill vara har Malin fortsatt så som hon började – med att vara nyfiken på och utveckla sitt eget ledarskap. Hon har bett om råd och feedback från kloka personer i sin omgivning och hon har samlat på sig lärdomar från andra chefer och ledare, både de bra och de dåliga. Kanske viktigast av allt, hon har hela tiden ifrågasatt sitt handlande och försökt lära sig av sina misstag.
– För att få de här framgångarna, så har jag åkt på ganska många käftsmällar. För är man väldigt framåt, så gör man ju inte alltid helt rätt och då får man se till att lära sig av det. Inte låta sig nedslås, utan istället kritiskt granska sig själv och göra det bättre nästa gång. Kanske de har varit de viktigaste lärdomarna under min karriär, sakerna som inte har gått så bra.
Malin understryker särskilt betydelsen av att som ledare bygga relationer, visa genuin omtanke och få alla medarbetare att känna sig sedda och viktiga. Hon nämner två av sina förebilder, vår nuvarande överbefälhavare, Michael Bydén, och kronprinsessan Victoria (vars adjutant Malin är och arbetar nära en månad om året), som båda, i deras förmåga att vara närvarande och lyssnande, visat Malin hur ett gott ledarskap ser ut.
– De egenskaperna försöker jag ta efter. Jag lyckas inte alltid, vi militärer vill ofta att det ska hända direkt och det ska gå fort och då kan jag komma på mig själv och tänka, “lugn nu, det är inget krig som pågår, jag kan ta lite extra tid här.”
Ett uppdrag där Malins ledarskap sattes på prov i en tuff miljö, och som gett henne mycket god insikt i FN:s fredsbevarande arbete i praktiken, var det som förbandschef för flygtransportförbandet FM 02 i Mali, i västra Afrika. Under sju månader (november 2017-maj 2018) ingick FM 02 under Malin Perssons ledning i FN:s fredsstyrka i Mali (kallad Minusma), med uppgift att bistå med flygtransporter. Mali är ett av Afrikas fattigaste länder, tre gånger så stort som Sverige, med bristfällig infrastruktur och ett instabilt säkerhetsläge. Under sådana förhållanden blir tillgången till transportflyg ovärderlig. Det flygplan av typen C-130 Hercules som ingick i FM 02, kunde på bara några timmar frakta FN-personal och förnödenheter mellan platser som på marken hade tagit flera veckor och dessutom hade riskerat att råka ut för överfall, plundring, och minpåkörningar.
För SWEA NY berättar Malin om utmaningarna och påfrestningarna som kommer med ett uppdrag inom det som ansetts vara FN:s farligaste fredsinsats (det har nyligen avslutats), men också om gemenskapen med kollegorna, möten med lokalbefolkningen och det stödprojekt man drog igång för att förbättra förhållandena på ett lokalt barnhem. Och rösten spricker lite när hon beskriver ett foto som visar hela förbandet uppställda vid en ceremoni strax efter hemkomsten till Sverige i maj 2018, med närvaro av ÖB och med försvarsministern som delade ut medaljer. “Jag kan knappt prata om den här bilden. Det var en sådan känsla att stå där. Att vi kom hem allihopa, hela och rena. I en sådan fruktansvärd miljö, det var helt otroligt.”
Att lyssna till Malin Perssons berättelse visar med all tydlighet att hennes yrkesval med råge har levererat på det som de där två sommarveckorna i Karlskrona skärgård utlovade – gemenskap och kamratskap. För trots att hon är huvudpersonen på vår SWÈA-träff, handlar det inte så mycket om Malin själv. Framför allt berättar hon om möten med andra människor, om glädjen i samarbetet och lagarbetet med kollegor, om vännerna hon fått och som fortsatt att följa henne genom livet.
Och nu är det (ganska) snart dags för nästa uppdrag. Undertiteln på Malins presentation för Swea NY är “Sätt upp ett mål och håll fast vid det,” ett livsråd hon själv följer och som bidragit till att hon i september 2024 kommer kunna uppfylla ett av hennes stora mål i livet: att arbeta som Sveriges militärattaché i Frankrike, med placering vid svenska Ambassaden i Paris. Hennes uppdrag där blir bland annat att följa Frankrikes militära förhållanden och att samordna och delta i olika samarbeten och projekt mellan Sverige och Frankrike. Franskan har hon med sig i bagaget och dottern Hilda, som också varit med henne här i New York, följer med.
När Malin sedan blickar framåt vill hon gärna ägna sig åt fredsmedling, Uppdragen här i New York och tidigare i Mali har gett henne värdefulla insikter i ämnet, både i teori och praktik, och hon tycker sig se att det finns ett behov av kvinnliga medlare med militär bakgrund. Så målet har hon klart för sig, nu ska hon bara ta reda på hur vägen framåt ser ut.
– På ett eller annat sätt ska jag nog nå dit, konstaterar hon, och det finns ingen anledning att tvivla på det. Tränat för uppdraget – genom att leda, lyssna, samarbeta och bygga relationer – har ju Malin Persson gjort under hela sin karriär.
